Vad är egentligen ett landskap? Vad krävs för att vi skall uppleva ett stycke av jordens yta som ett landskap? Existerar landskapet egentligen annat än som en föreställning hos betraktaren? Vad är det som skapar behovet att konstnärligt skildra landskapet och vad sker när det avbildas? Detta är exempel på frågor man kan ställas inför när man studerar det nordiska 1800-talets landskapsmåleri.
Som utställningen visar kan nordiskt landskapsmåleri trots de historiska och språkliga banden länderna emellan inte betraktas som ett enhetligt begrepp. Landskapsskildringen utvecklades och förändrades både under inflytande av den allmänna europeiska konstutvecklingen, de enskilda ländernas egna traditioner samt inte minst utgående från de topografiska skillnaderna.
För att fånga de avgörande stegen i denna utveckling har målningarna grupperats under följande fem teman: Det sublima Norden, Nära naturen, I det fria, Stämningslandskapet, Inre landskap.
Utställningen tar sin början då den nordiska vildmarken strax före 1800-talets mitt fick en central roll som nationell symbol och går via realismens dyrkan av verklighetstrohet till sekelskiftets starkt personliga stämningslandskap.
Orsakerna bakom den starka nordiska naturkänslan kan främst sökas i det geografiska läget och att länderna var glest befolkade. Naturen har i Norden alltid dikterat människans livsvillkor och skapat en förbundenhet med den omgivande miljön.
I 1800-talets nationella retorik förbands den nordiska naturens kärvhet, det kalla klimatet och den materiella knappheten även med moraliska kvalitéer. Bakom tanken att den nordiska kölden verkat härdande och stärkande på invånarna kan man ana ett behov att hävda sig gentemot Sydeuropéernas rika kulturarv med grund i antiken. Detta tog sig också uttryck i tidens utbredda intresse för den nordiska forntiden.
Som utställningen visar kan nordiskt landskapsmåleri trots de historiska och språkliga banden länderna emellan inte betraktas som ett enhetligt begrepp. Landskapsskildringen utvecklades och förändrades både under inflytande av den allmänna europeiska konstutvecklingen, de enskilda ländernas egna traditioner samt inte minst utgående från de topografiska skillnaderna.
För att fånga de avgörande stegen i denna utveckling har målningarna grupperats under följande fem teman: Det sublima Norden, Nära naturen, I det fria, Stämningslandskapet, Inre landskap.
Utställningen tar sin början då den nordiska vildmarken strax före 1800-talets mitt fick en central roll som nationell symbol och går via realismens dyrkan av verklighetstrohet till sekelskiftets starkt personliga stämningslandskap.
Orsakerna bakom den starka nordiska naturkänslan kan främst sökas i det geografiska läget och att länderna var glest befolkade. Naturen har i Norden alltid dikterat människans livsvillkor och skapat en förbundenhet med den omgivande miljön.
I 1800-talets nationella retorik förbands den nordiska naturens kärvhet, det kalla klimatet och den materiella knappheten även med moraliska kvalitéer. Bakom tanken att den nordiska kölden verkat härdande och stärkande på invånarna kan man ana ett behov att hävda sig gentemot Sydeuropéernas rika kulturarv med grund i antiken. Detta tog sig också uttryck i tidens utbredda intresse för den nordiska forntiden.
Eilif Peterssen
Norsk, 1852-1928
Sommarnatt, 1886
Peder Balke
Norsk, 1804-1887
Stetind i dimma, 1864
Carl Larsson
Svensk, 1853-1919
Friluftsmålaren, 1886
Prins Eugen
Svensk, 1865-1947
Molnet, 1896
Akseli Gallen-Kallela
Finsk, 1865-1931
Sjön Keitele, 1905
Harald Sohlberg
Norsk, 1869-1935
En blomsteräng norrut, 1905
Edvard Munch
Norsk, 1863-1944
Månsken, 1895